Måndagmorgon.....hur gick det till?

Oj, vad helgerna bar sveper förbi och är över i ett kick! Efter en hel söndag med 35 underbara konfirmander och så ringer plötsligt klockan och det är måndag 6.30! Dags att stiga up för fotografering med en massa andra barn!

Hur gick det till? Det är nästan så att man blir lite rädd! 

Hur kan tid bara försvinna på det viset? 

Vad blir det av all tid?

Vad gör jag av min tid?

Gör jag det jag vill och längtar efter eller blir det bara som det blir?

Kanske dags att stanna upp och fundera lite!?

All tid som inte blir något av.....kan jag spara den och ta fram vid ett senare tillfälle?

Nej, men det går ju inte! 

Visst gillar jag när det händer mycket, men för att orka vara på G så behövs ju också stunderna av att göra "ingenting", tid för återhämtning och eftertanke....

Alltså: jag tycker att tiden rusar fram, och jag hinner inte riktigt med! 

Livet snurrar på och jag måste hejda mig, hämta andan, luft, kraft, ljus, glädje, energi och ny inspiration. Jag ger mig själv ett "nyårslöfte", att stilla mig och känna efter vad som verkligen är viktigt i mitt liv!

Nu är det snart jul! Jag älskar det men lovar mig själv att ha en fridfull jul!

(Återkommer med rapport om hur jag lyckas hålla mina löften till mig själv!)

Hur har just Du det i denna "snurriga" tid?